Hej,

Du, som jag valde till pappa till mina barn. Du som gjort mig så besviken. Vi var kära. Jag kan knappt ens förstå att vi var det. Vad såg jag hos dig och vad såg du hos mig? Kan du förstå det idag, två barn senare.

Det är så sorgligt att det blivit så här. Det gör ont när jag tänker på att jag måste lämna dig. Men jag måste. Jag inser att det handlar om att jag kommer gå under annars.

Hur många chanser ska du ha? Min gräns är nådd, tyvärr.

Jag tvingas lämna dig. Du som är pappa till mina barn.

Kärleken är död. Du har dödat kärleken som en gång fanns. Det kanske låter hårt. Men inte desto mindre är det sant.

Nu känner jag enbart tomhet, hat, förakt för dig.

Jag vet att du älskar mig. Du säger det i alla fall. Om du behandlar den du säger dig älska på detta sätt. Så undrar jag hur du behandlar dina fiender?

Jag kommer inte lämna dig idag. Men nedräkningen har börjat. Och det kommer inte spela någon som helst roll vad du tycker eller känner inför det. Jag har bestämt mig.

Hej,

Jag vill tacka dig för alla åren. Och jag är inte ironisk. Tro mig. Jag känner djup tacksamhet över att jag fick dela mitt liv med dig i tio år. Du har varit en underbar pappa till mina barn. Deras "Stålis". Min älskare och bäste vän. Vi har gått igenom sorger och vi har upplevt det vackraste två människor kan uppleva tillsammans.

För mig har dessa år varit de bästa i mitt liv. Det du och jag hade kommer aldrig kunna upplevas med någon annan. Du är den man som kommit mig närmast. Ingen känner mig som du. Du har sett det goda, det onda, det fula och det vackra av mig.

Och visat mig att jag är värd att älskas.

Du har varit svårare att lära känna. Du är mer sluten än vad jag är. Men det gick att komma dig nära också. Närmare än nära kan jag inte komma. Och inget kan göras ogjort.

Nu har du valt att lämna mig. Och det gör så ont i mig att veta att jag inte får fler år med dig.

Jag förstår nog inte riktigt hur detta kunde hända. Och kommer nog aldrig riktigt förstå hur du från den ena dagen till den andra kunde flytta in till henne och hennes son.

Du blev kär säger du. Ja, det är sant eftersom du säger det. Jag skulle säga att du tillät dig att bli kär, igen.

Men det leder mig ingenstans att analysera varför du valde den vägen.

Jag kan bara önska dig lycka och slicka mina sår som kommer läka så småningom. Det vet jag.

Kram från din före detta